Drängsered

Drängsered – både Nol- och Sörgården

Från tidig medeltid tom 1900-talet

Gårdarna tillhörde under lång tid Floda och Öijareds säteri

Här ingår inte båtmanstorpet, torpen Alelund eller Hagen eller alla villor mm som byggts på gårdarnas marker.

Sammanfattning

Drängsered är ännu en av alla dessa "-red" gårdar i Skallsjö. Drängsered hade två gårdar Nolgården och Sörgården.

Drängsered Nolgården kom via ätterna Lille till Aspenäs och Gyllenmärs att förvärvades till Högsboholm och Floda av majoren Gustaf Abraham Örnevinge på 1680-talet. Sörgården kom i jämförelsevis sen tid, 1712, till Öijared genom köp från fältherren Herman Wrangels arvingar.

Då båda gårdarna tillhörde olika ägare, uppstod många stridigheter mellan brukarna.

De sista som bodde på gårdarna var Anders Wallins familj och Anders Jacobsson familj.

Gårdarnas inägor blev under 1900-talet villaområden och även byggdes Sävegården på Sörgårdens ägor.

Början

Drängsered har med stor sannolikhet tillkommit som ett tidigt medeltida nybygge i skogsmark men kan också vara från vikingatid. Förleden är mansnamnet "Dräng" och han borde varit den som röjde och byggde en gård från första början.

1500-talet

Drängsered finns i skrift tidigast år 1540 och då som Drenxrid i en jordebok. Sedan år 1565 upptas två gårdar, där den ena är Sörgården (Södergården) för första gången i jordeböckerna år 1565, som ett kronohemman á 1 mantal. Den andra är Nolgården (Nordgården ) och då i jordeböckerna som ett kyrkohemman á 1 mantal. År 1565 brukar Jon ett mantal kronohemman och Nils brukar ett mantal som kyrkobonde.

Vid Älvsborgs lösen 1571 taxerades kronobonden Jon i Drängsered: koppar 2 pund/ gilla oxar (fullgoda) 2 st. / kor 5 st. Kyrkolandbönderna (arrendatorerna av kyrkohemmanen) Bryngel i Drängsered: silver 15 lod / koppar 5 pund / kävlingsoxar (stutar) 2 st. / kor 5 st. och Nils i Drängsered har silver 10 lod / koppar 2 pund / kävlingsoxar 2 st. / kor 4 st. Det borde innebära att Jon som var kronobonde bodde i Nolgården och Bryngel och Nils som var kyrkobönder bodde båda i Sörgården.

1600-talet

Efter Älvsborgs lösen vet vi inte så mycket om vad som händer gårdarna på Drängsered. I jordeböckerna ser vi år 1631 att en Jon och Nils bor där. År 1642 ser vi i mantalslängderna att Nils och Sven bor på Drängsered Nolgården och att Börje och Nils bor på Sörgården.

Under många år under 1600-talets senare del bor Jon och Per på Drängsered Sörgården. Där träter de och hamnar i domstol. Där har djur kommit till skada, där har den ene satt upp en gärdsgård i den gemensamma (fä)gatan. Till slut sätts vite om ett par oxar om någon med "någon otidighet överfaller", dvs kallar den andra med glåpord.

År 1676 begär åborna på Nolgården, Jon Börjesson och Lasse Nilsson nedsättning på gården till 1/2 hemman. De bifogar ett intyg från Bröms Gyllenmärs som då är ägaren. Bröms Gyllenmärs var gift med Maria Lillie af Aspenäs i Lerum.

Senare och på 1680-talet förvärvas Drängsered Nolgården till Högsboholm och Floda av majoren Gustaf Abraham Örnevinge. Drängsered Sörgården däremot ägs på 1600-talet av fältherren Herman Wrangels arvingar och görs så ända tills år 1712.

Man ser sällan anteckningar om hundar men år 1685 dömdes Per i Drängsered att betala till hustru Ingeborg för en sugga, som Pers hund sistlidne sommar bitit ihjäl.

Mycket av stämningarna handlar om skador på djur och markerna. Det var tex " Hans svin i Drängsered förövat på Nils äng", " rågutsäde var alldeles uppätet", "skada med sina getter icke allenast på ollon, när de falla på hans skog", "nu faller matjorden efter därigenom ängen förminskas" eller " tillfogad åkerskada genom sina getter".

1700-talet

Vid sekelskiftet år 1700 bor två stycken Jon i Drängsered Nolgården och i Sörgården bor Per och Nils Andersson. Nils Andersson var även nämndeman.

År 1701 anklagar hustrun Karin Hansdotter i Drängsered sin man Nils Andersson för enfalt hor med pigan Tora Olofsdotter som då tjänade dem. Pigan var nu havande och Nils Andersson pliktar som gift man 80 daler silvermynt och skall undgå kyrkoplikt (*). Pigans dom anstår tills hon fött sitt barn. Tora Olofsdotter dömdes för hor med Nils Andersson ovan. Hon dömdes till 140 daler silvermynt och stå uppenbar kyrkoplikt (*). Eftersom Tora inte kunde betala får hon i stället slita ris vid dörren till tingsstugan.

*) Kyrkoplikt.
Uppenbar kyrkoplikt: Den innebar att man inför sockenborna i den församling, där man bodde, gick upp på den så kallade pliktpallen längst bak i kyrkan under den allmänna gudstjänsten, erkände sin skuld och betygade sin ånger, varefter den brottslige sedan formellt fick förlåtelse och återupptogs i församlingen.
Enskild kyrkoplikt: Den enskilda kyrkoplikten innebar att brottslingen i sakristian eller i kyrkan före eller efter gudstjänsten, enbart i närvaro av prästen och några av denne utvalda församlingsmedlemmar, erkände sitt brott och betygade sin ånger, innan den återupptogs i församlingen.

År 1710 bor inte bara fyra familjer i Drängsered utan fem stycken. I Drängsered Nolgården bor Jon och Jon, där den ene Jon är utfattig. I Sörgården bor Per, Nils och Hans där Hans var också utfattig.

Ibland syns kvinnorna, och i på början av 1700-talet, då är det är ofta som hustru och vittnen vid dopen. Dessa hustrur heter Börta, Anna, Christin, Ingrid och Regnella. Vi ser dem också vid vigslarna, då är det Kierstin, Anna, Stina och Ingeborg.

År 1712 köps Drängsered Sörgården in till Öijareds säter av dåvarande översten för Västgötadals regemente, sedermera generalmajoren och landshövdingen friherren Georg Reinhold von Patkull. Majoren Fredrik Remfeldt uppger 1716, att han av sin svåger Nils Örnevinge förvärvat Floda med ograverade (icke skuldbelastade) frälsehemmanet Drängsered Nolgården som räntar 16 daler silvermynt, mot hustruns, Virginia Örnevinges, Hambynäs i Kinds härad m.m.

På något sätt kommer Nolgården att ägas av Floda någon gång efter detta.

Händelser från domböckerna på 1700-talet

1729. Under Drängsered fanns ett båtmanstorp. År 1729 är den gamle båtsman (f. d. båtsman) Lars Snäll skyldig Hans Nilsson i Drängsered 4:8 smt, som hans skall betala före Kyndelsmässan.

1761. Bönderna i Drängsered sör- och nor-gården utverka förbud för tagande av olovliga vägar, nedrivande av gärdsgårdar mot 10 dlr smt vite och de straff som lagen stadgar.

1784. Anders Heljesson i Drängsered sörgården, pigan Ingrid Svensdotter i Drängsered och Anna Hansdotter i Store Håvared m.fl. stämde ett sillsalteri i skärgården för erhållande av återstående betalning för utfört arbete med sillsaltning. Målet nedlades, sedan de fått vad de fordrat.

1792. Lars Ohlsson i Drängsered stämd för 6 järnstänger, som påträffats å rännet på gården. En dräng hade sålt 1 1/2 lispund (c:a 13 kg) järn från Petter Flobecks smedja (Floda Bruk) till Lars Ohlsson för 18 skilling. Värdet var i rd specie. Drängen dömdes böta 1 rd sp. och stå skrift i Skallsjö kyrka. Lars Ohlsson dömdes böta 3 rd 16 ske i tre skiftes samt ersätta ägaren med 1 rd specie.

1796. Åborna Nils Persson i Drängsered nolgården och Petter Andersson därstädes begära förbud vid vite mot skadegörelse, såsom gärdsgårdars nedrivande, olovliga vägars tagande över deras åker och äng, vilket beviljades.

1800. Drängarna Johan Wass och Lars Nilsson i Drängsered instämda för slagsmål å skolmästaren Johannes Nordahl. Det framgick som antagligt, att torparen Per Andersson på Kullen på skämt ryckt Nordahl samt därvid tillfogat honom någon skada. I saknad av bevis nöjer sig Nordahl med 3 rd 16 ske av vardera drängen.

Släkter på 1700-talet

Bönderna på gårdarna var till slutet på 1800-talet åbor och detta innebar att de hade lite bättre besittningsrätt och den var en icke tidsbegränsad ärftlig besittningsrätt. Trots detta verkar bara vara en som ärvde besittningsrätten på Drängsereds ägor.

De som gjorde det var Olof Andersson på Sörgården, med sonen Lars Olofsson och i sin tur dess son Anders Larsson. De var åbor åren 1750 – 1810. Även släkten som börjar med Lars Ambjörnsson finns och den är beskriven nedan. På Nolgården fanns Per Jönsson/Jonsson, och sönerna Anders Persson och Nils Persson, mer om det nedan.

1800-talet

Tidiga händelser från domböckerna

1807. P.J. Lindenström (Floda bruk) har stämt bonden Anders Andersson i Drängsered sörgården för att han köpt 4 st. 2 1/2 t' plank, 6 alnar långa, av drängen Hans Jonsson. Denne hade olovligen tagit dem från sågverket. Han var nu död. Svaranden erkände, att han betalt plankorna med 1/2 skäppa potatis, men ej vetat, att Hans Jonsson olagligt åtkommit dem. P.J. Lindenström ansåg, att svaranden vetat om åtkomsten. Anders Andersson dömdes böta 3 rd 16 s k. treskiftes eller i brist på tillgångar avtjäna straffet med 4 dagars fängelse vid vatten och bröd.

1812. Kyrkoherden A. Banck anmälde, att frälsebonden Anders Johnsson den 4:e februari funnits död i en hage till Drängsered sörgården. Han hade på hemritten troligen fallit av, på grund av att "kreaturet, som varit muntert och yrt, skyggat". Rätten ansåg, att han borde få ärligen begravas.

1813. Sven Andersson på Floda bruk åtalad av länsman, för att han söndagen den 29 augusti överfallit drängen Andreas Svensson och dennes far Sven Månsson samt bonden Anders Andersson i Drängsered sörgården. Sven Andersson, 24 år, erkände, att han givit Andreas Svensson en örfil och likaså Anders Andersson, när de voro inne hos Måns Arfvidsson på Floda, men förnekar blodvite. Vittnen Jonas Jönsson Pålstorp, Carl Larsson i Lilla Håvared och smeden Petter Flobeck från Floda. De intygade, att Sven Andersson var rusig, han erkände och länsman yrkade på böter eller 8 dagars fängelse vid vatten och bröd.

När husförhörslängderna börjar

From när husförhörslängderna finns sparade (from 1813 i Skallsjö socken) får vi en bättre bild över vilka som bodde på gårdarna. Då bor här fyra familjer och det är två i Drängsered Nolgården och två i Sörgården.

Sörgården

Vi börjar i Sörgården och runt 1815 bor två familjer där, Anders Andersson och Lars Ivarsson.

Släkten Lars Ambjörnsson – 1740-talet tom 1855

Släkten Lars Ambjörnsson - Karin Larsdotter - Anders Andersson - Brita Ericsdotter - Niclas Pehrsson

På Sörgården bodde runt 1815 en familj Anders Andersson. Denna familj hade bott på Sörgården sedan 1740-talet. År 1743 föds en Sven av Lars och Rangela. Lars heter Ambjörnsson i efternamn och dör 1790 i Drängsered av ålder och bräcklighet och då är han änkeman. Ett annat av Lars och Rangelas barn är Karin Larsdotter (född 1751-04-22). Hon gifter sig med Anders Heljesson från Tollered år 1773 och då tar de över som åbo. De får flera barn bl.a. sonen Anders Andersson (1782-04-11) som är gift med Brita Ericsdotter (1782-10-11) och de vigds år 1805. Anders Heljesson dör 1792 och efterlämnar efter sig i bouppteckningen bland annat 5 silverbägare, 2 oxar, 5 kor, 5 kalvar, 1 kviga, 9 får, 6 lamm, 1 galt, 1 sugga, 1 gris, 1 häst och 1 sto. Sonen Anders Andersson dör 1821 i "wattensot". Brita Ericsdotter gifter nu om sig med Pehr Nilsson (1787-01-01) som blir ny åbo. Han har varit dräng i Oryd men var han kommer ifrån innan dess är oklart.

Hushåll Anders Andersson och Brita Ericsdotter i Sörgården år 1815:

• Anders Andersson, 1782-04-11, Åbo, dör 1821
• Brita Ericsdotter, 1782-10-11, Hustru,
• Lars, 1810-01-20, Son,
• Eric, 1812-07-26, Son,
• Anna Brita, 1807-07-22, Dotter,
• Karin Larsdotter, 1751-04-22, Moder, Änka och krympling
• Ragnilla, 1787-12-22, Syster

Hushåll Pehr Nilsson och Brita Ericsdotter i Sörgården år 1830:

• Pehr Nilsson, 1787-01-01, Åbo (3/8), 2:a äktenskapet
• Brita Ericsdotter, 1782-10-11, Hustru, Änka, omgift
• Lars, 1810-01-20, Son, 1:a äktenskapet,
• Eric, 1812-07-26, Son, 1:a äktenskapet,
• Karl, 1819-10-22, Son, 1:a äktenskapet,
• Niclas Pehrsson, 1822-12-03, Son, 2:a äktenskapet,
• Ephraim, 1829-08-08, Son, 2:a äktenskapet,
• Anna Brita, 1807-07-22, Dotter, 1:a äktenskapet,
• Elin, 1815-08-29, Dotter, 1:a äktenskapet,

Pehr Nilsson själv dör år 1841 och i bouppteckningen finns: 2 tumlare i silver, brännvinspanna i koppar om 26 kannors rymd (nästan 70 liter), 1 par ljusstakar och en mortel i malm, 2 oxar, 1 tjur, 1 kviga, 3 kor, 3 kalvar, 2 hästar, 13 får, 2 baggar, 1 sugga, 3 grisar och en behållning på 170 riksdaler. Hustrun Brita Ericsdotter överlever även sin 2:a man och dör 1850.

Niclas Pehrsson, äldste sonen i 2:a äktenskapet tar över efter faderns död år 1841. Niclas Pehrsson gifter sig med Anna Christina Simonsdotter (1827-03-27) och de får flera barn där bara dottern Carolina växer upp. År 1855 flyttar familjen till Maden 1855. Då är det fem generationer och 120 år som de bott på Drängsered Sörgården.

Lars Ivarsson

En av de mer framträdande personerna på Drängsered var Lars Ivarsson, som kom från Kusebacka till Drängsered Sörgården. Hans hustru heter Anna Lena Börgesdotter, född 1778. De verkar flyttat in på Drängsered runt eller strax efter 1810. Lars Ivarsson är nämndeman och gjorde sig bemärkt i olika sammanhang. Han var nämndeman i sex år och besatt definitivt en viss pondus. Han sökte åstadkomma en "förening" mellan brukarna, i Nol- och Sörgården, men som han väl ensidigt tillgodosåg sina egna intressen, sprack sammanhållningen snart. Hans son, Johannes, var en rent brottslig typ av person.

Runt 1815 ser hushåll Lars Ivarsson på Sörgården ut så här:

• Lars Ivarsson, 1776-02-12, Åbo , Nämndeman, från Kusebacka
• Anna Lena Börgesdotter, 1778, Hustru,
• Johannes, 1801-01-16, Son,
• Inga Maja, 1798-07-09, Dotter,
• Kjerstin, 1804-01-29, Dotter,
• Kristina, 1807-01-09, Dotter, Saknas i husförhörslängden
• Anna Brita, 1809-07-25, Dotter,
• Johanna, 1812-01-13, Dotter,

År 1822 begär Lars Ivarsson i Drängsered entledigande från nämndemansbefattningen, som han innehaft i 6 år. Rätten meddelade honom gott vitsord: "redeligen tjänat".

Lars Ivarsson dör 1825 och hustrun Anna Lena Börgesdotter dör 1827 och deras familj flyttar ut åren efteråt. I Lars Ivarssons bouppteckning finns där stora tillgångar såsom en förgylld mindre bägare, 2 gamla knäspännen, en brännvinspanna om 35 kannors rymd (nästan 100 liter!), ett fjäderbolster, 2 oxar, 3 kor (Stjärna, Bläsa, Grimma), 2 kvigor, 3 stutar, 2 hästar, 6 får , 3 lamm, 2 suggor, 3 galtar. Sedan finns också mycket skulder med en stor post "Åbo skyldigheter å hus och hägna" så det gick minus på sista raden. När Anna Lena Börgesdotter dör två år senare finns där bla en kvar förgylld mindre bägare, 2 gamla knäspännen, bolster, men bara en ko (Bläsa). Även finns 3 kvigor, 3 stutar, 1 kviga, 1 sto, bara ett föl, 6 får, 3 lamm, 3 suggor, 1 galtgris så det verkar som man sålt av mycket för att bli av med skulderna. Nu går 140 riksdaler plus istället.

Lars Ivarsson i domböckerna

Lars Ivarsson förekommer ofta i domböckerna och verkar stämma alla, t.o.m. sin granne på Nolgården. Det sägs "Lars Ivarsson, som oftast vill yppa gräl med sina medmänniskor".

1813. Lars Ivarsson i Drängsered Sörgården anhåller om förbud vid vite att anlägga olovlig väg.

1814. Lars Ivarsson i Drängsered Sörgården stämde Anders Pettersson i Nolgården för olovligt tagande av väg över en äng.

1814. Lars Ivarsson i Drängsered Sörgården hade instämt bonden Carl Andersson i Pålstorp för smädligt tal m.m. på Floda bruk.

1818. Nämndemannen Lars Ivarsson i Drängsered hade stämt bruksförvaltaren på Floda Erik Gustaf Frykman för skuldfordran.

1818. Lars Ivarsson i Drängsered hade stämt sin granne Anders Andersson för skuldfordran 10 rd.

1819. Lars Ivarsson i Drängsered stämde Petter Nilsson på Grönebacke angående okvädingsord m, m. Det blev genstänming. Ur Petters skriftliga stämningsansökan må citeras: "Lars Ivarsson, som oftast vill yppa gräl med sina medmänniskor, gjorde det även denna gång, då hans granne Anders Pettersson i Drängsered efter honom inkom, började han med honom ordkasta. Då jag märkte detta, bad jag dem tiga eller ock gå ut, varpå Lars Ivarsson bad mig gnälla i Helfvite, jag har intet bröd att giva dig. Om jag kanhända i hast sade din fähund och nyttjade det ordspråk klituggare, som du alltid plägar säga, och varje gång du till mig eller annorstädes kommer (begär du mat och har du intet annat) så giv mig grant bröd" --. Han gick ej ut. Lars Ivarsson bestred och begärde uppskov, då målet åter kom före, hördes som vittne skomakaren Anders Larsson på Skallsjö hed, som berättade, att en berusad, Anders Pettersson, hade besvärat Lars Ivarsson, som bad honom tiga, så att han slapp anmäla honom för länsman till åtal. Petter Nilsson blev då förargad och uppmanade Lars Ivarsson att gå ut, vilket denne icke ville, förrän han fått klart med stämningen på Anders Esbjörnsson. Båda parterna fattade i varandra och fölIo omkull. Petter Nilsson hade kallat Lars Ivarsson klituggare och brödtiggare. Övriga hörda vittnen hade intet nytt att förmäla. I utslaget frikändes Lars Ivarsson för ofredande, men båda böta för sabbatsbrott 3 rd 16 sk. i treskifte, varjämte Petter Nilsson för okvädande böter 24 s k.

1819. Nämndeman Lars Ivarsson klagar över ofredandet av ägorna till 3/8 Drängsered Sörgården, bland annat genom oringade svin (grisen hade en trä- eller metallring i trynet så det gjorde ont när den ville böka), lövtäkt m.m.

1822. Nämndemannen Lars Ivarsson ha de stämt Lars Pettersson i Skallsjö Västergården för misshandel.

1823. Torparen Carl Wädtla vid Oryd stämt Lars Ivarsson för en kohud och ett kalvskinn, som Lars Ivarsson utlöst med 2 rd 28 ske rgs hos garvare Nyman i Alingsås, men sedermera icke levererat. Lars Ivarsson erkände, att han utlöst och lagt skinnen på sin kärra, men medan han uppehöll sig i Tollered, blevo varorna stulna. Lars Ivarsson erbjuder sig ersätta med jämngott vederlag eller pengar, men Viädtla vill ha beloppet styrkt genom vittnen, varför uppskov. Förlikning träffades: Lars Ivarsson ersätter Carl Wädtla med 10 rd banko i ett för allt.

1825. Lars Ivarsson i Drängsered Sörgården stämt Per Nilsson därstädes, för att han ändrat utloppet för gödselvattnet från ladugården, så att det endast kommer Per Nilssons ägor till godo.

Nolgården - 1815

Både åborna Anders Pettersson och Anders Nilsson och deras fäder har bott på Drängsered sedan 1700-talet.

Släkten Petter Andersson – 1780-talet tom 1849

Släkten Petter Andersson - Anders Petersson

Petter Andersson (1751-08-15) och hustrun Anna Andersdotter (1751-06-03) och verkar ha kommit till Drängsered Nolgården på 1780-talet. Runt 1810 tar sonen Anders Petersson över som åbo. Anders Petersson familj kommer att stanna i två generationer:

Hushåll Anders Petersson Nolgården runt 1815.

• Anders Petersson, 1785-08-11, Åbo
• Stina Hansdotter, 1774-11-09, Hustru,
• Ingeborg, 1809-10-18, Dotter, Dör 1817 i slag
• Johanna, 1812-07-11, Dotter, Dör 1818 i feber
• Pehr, 1815-09-11, Son,
• Petter Andersson, 1751-08-15, Fader, Dör 1817 i magsjuka
• Anna Andersdotter, 1751-06-03, Moder, Dör 1818 i rosfeber
• Jon, 1795, Bror,

Runt 1830 är det bara Anders Petersson och hustrun Stina Hansdotter kvar och de är inte åbo längre utan de blir inhyses. Stina Hansdotter dör 1845, Anders Petersson flyttar till Floda bruk 1849 och då som fattighjon.

Släkten Per Jönsson/Jonsson – 1730-talet tom 1975

Släkten Per Jönsson/Jonsson - Nils Persson - Kierstin Nilsdotter - Nils Andersson - Karolina Nilsdotter - Anders Jakobsson – Janne Andersson – Adele Hult

På Nolgården fanns Per Jönsson/Jonsson från 1730-talet. Det verkar (obs verkar!) som det fanns sönerna Anders Persson och Nils Persson. Nils Persson i Drängsered Nolgården verkar ha tagit över på 1780-talet och hans hustru är Stina Swensdotter. I Nils Perssons bouppteckningen från 1800, fanns 2 hästar, 3 tjurar, 2 kor, 1 kviga och bla grisar.

Kierstin Nilsdotter (1780-11-03) är äldsta dottern till Nils och Stina. Kierstin gifter sig med Anders Nilsson (1776-12-10).

Runt 1815 ser hushållet ut som nedan. Kierstin Nilsdotters gamla moder Stina Svensdotter är nu änka men bor kvar hos dem.

• Anders Nilsson, 1776-12-10, Åbo ,
• Kierstin Nilsdotter, 1780-11-03, Hustru,
• Nils, 1804-05-28, Son,
• Carl, 1806-05-29, Son,
• Andreas, 1814-09-09, Son,
• Anna Maria, 1811-11-08, Dotter,
• Stina Svensdotter, 1756-12-26, Svärmor, Änka
• Börge Nilsson, 1795-11-15, Svåger,
• Karin Larsdotter, 1798-04-22, Svägerska, Änka

Sedan föds ytterligare tre barn:

• Anders, 1817-07-20, Son, Tvilling
• Niclas, 1817-07-20, Son, Tvilling
• Kristina, 1821-02-05, Dotter

År 1835 gifter sig äldste sonen Nils Andersson (1804-05-28) med Elsa Elofsdotter (1806-09-25) som kommer från Skallsjö Västergård. Någon gång på slutet av 1830-talet tar paret över som åbo.

Runt 1850 ser familjen ut som nedan.

• Nils Andersson, 1804-05-28, Åbo (1/4)
• Elsa Elofsdotter, 1806-09-25, Hustru
• Karolina, 1836-06-26, Dotter
• Ephraim, 1838-05-07, Son
• Anna Christina, 1840-12-22, Dotter
• Elsa, 1843-05-23, Dotter
• August, 1846-12-03, Son
• Eva, 1852-01-05, Dotter

Även Nils gamle fader Anders Nilsson bor kvar men dör år 1850 och är då bräcklig

• Anders Nilsson, 1776-12-10, Änkling, fader

År 1855 byter de från Nolgården till Sörgården. Mer om detta nedan.

Hustrun Elsa Elofsdotter dör 1863 och Nils Andersson dör 1872. Då flyttar även de återstående barnen ut.

Anders Jakobsson (1842-11-29) verkar ha kommit till Drängsered Nolgården där var han dräng under Nils Andersson. Nils Andersson har en dotter Karolina Nilsdotter (1836-06-26) och de gifter sig och brukar på Sörgården. De fick fyra barn, Svante, Lotten, Janne och Sophi och de stannar på Drängsered Sörgården länge.

På 1870-talet ser hushållet ur så här:

• Anders Jakobsson, 1842-11-29, Brukare
• Karolina Nilsdotter, 1836-06-26, Dotter till Nils Andersson
• Svante, 1869-01-22, Son
• Janne, 1875-11-06, Son
• Lotten, 1870-09-03, Dotter
• Sophi, 1877-09-08, Dotter

Anders gjorde dagsverken vid Öjareds säteri. Försåg också Floda säteri med fisk.

Redan på 1880-talet så övergår Anders Jakobsson från att vara brukare till att vara arbetskarl, sedan snickeriarbetare. Dessutom var han smed och hade egen smedja.

Det berättas att Anders höll som bäst på och smidde när några buspojkar däribland Algott på Alelund som reglade dörren och samtidigt täppte till skorstenen så det blev väldigt inpyrt i smedjan. Han blev naturligtvis arg och började ropa på hjälp men Carolina hon satt på utedasset försökte hjälpe men pojkarna hade reglat hennes dörr också. Sedermera kom hjälp men pojkarna var, så rädda de vågade inte gå förbi torpet igen på flera veckor.

Anders och Karolina bor kvar på Drängsered Södergården men brukar inte marken. Hustrun Karolina dör i lungsot 1903. Två år senare tar Anders sig en hushållerska vid namn Maria Löberg.
På sommaren hyrde de ut sovrummet och sommarrummet till en göteborgsfamilj och storstugan och köket till en annan familj. Själva levde Anders och Maria i trång vedbod, som är det nuvarande våtutrymmet.

Anders dör 1933 och då hade han bott på Sörgården runt 65 år.

Mer om denna släkten nedan.

Bråk mellan gårdarna på Drängsered

De som bodde i Drängsered var delade mellan två säterier, Floda (Drängsered Nolgården) och Öijared (Drängsered Sörgården) och de verkar ha varit mer än vanligt trätlystna. De fyra brukarna ha jämt och ständigt legat i fejd med varandra. Försök till sammanjämkning av de stridiga viljorna ha tid efter annan försökts, men vanligtvis lämnat klent resultat.

En av gångna tiders mera framträdande personer var Lars Ivarsson, som kom från Kusebacka till Drängsered Sörgården och gjorde sig bemärkt i olika sammanhang. Han var nämndeman i sex år och besatt tvivelsutan en viss pondus. Han sökte åstadkomma en "förening" mellan brukarna, i Nol- och Sörgården, men som han väl ensidigt tillgodosåg sina egna intressen, sprack sammanhållningen snart.

År 1817: Överenskommelse träffades mellan Drängsered Sörgården och Nolgården att till förekommande av skada utse en överuppsyningsman, som efterser

• Gärdsgårdar, grindar och led hos varje gårdbo, att de befinna sig i laggillt skick.
• Inga svin få släppas på barmark, innan de äro ringade.
• Skulle skada likväl inträffa, ersättes skadan efter värdering, varjämte ett vite av 2 rd banko utgår.

Till överuppsyningsman utsågs Lars Ivarsson i Drängsered Sörgården. Överenskommelse en undertecknades den 5 maj 1817 av Lars Ivarsson och Anders Andersson i Sörgården, Anders Nilsson och Anders Pettersson i Nolgården, jämte två vittnen.

Men eftersom Lars Ivarsson väl ensidigt tillgodosåg sina egna intressen, sprack sammanhållningen snart.

Inga åbor längre

I Skallsjö verkar man upphöra med åborätten på slutet av 1800-talet. På flera stora gårdar som tex Ubbared blir brukarna torpare med en rättare men så verkar det inte vara på de båda Drängseredsgårdarna trots att det var olika ägare. Däremot så brukar Floda säteri hemmanet själv.

Sven Andersson arrenderar

Då Drängsered Sörgården var utarrenderat till riksdagsman Sven Andreasson i Tollered, var kontakten med Öijared och brukarna nästan obefintlig.

Sven Andreasson byggde på Öijareds mark ett tvåvåningshus, som han hyrde ut till en handelsidkerska. Det gick dåligt, konkurrensen med "Clara i bon" (som hade ett bättre läge) var övermäktig, och den första handelsidkerskan gjorde konkurs.

De sista på Nolgården som brukar jorden

Johan August Johansson (1866-06-02) med familj verkar vara de sista som bor på Nolgården och brukar jorden. Familjen flyttar in 1894 men redan 1898 flyttar de ut till Stora Lundby.

Slutet för gårdarna på 1900-talet

1900-talet kom att bli slutet på jordbruket för Drängsered. Nya tider stundade och samhället förändrades.

Johan Alfred Karlsson Wallin

Den siste som kom att brukar marken på Drängsered var Johan Alfred Wallin. Familjen flyttar in på Sörgården från Stora Lundby år 1900. Hustrun Amanda Andersdotter kom från Hemsjö och de gifter sig 1902.

Familjen ser ut på detta sättet:

• Johan Alfred Karlsson Wallin, 1871-04-15, Arrendator
• Amanda Fredrika Andersdotter, 1881-09-02, Hustru
• Torsten Ragnar, 1903-04-28, Son, Dör 1934
• Signe Margareta, 1905-09-15, Dotter, Dör 1936
• Anna Elisabet, 1907-04-09, Dotter
• Karin Emelia, 1909-11-08, Dotter
• Stina Kajsa Andreasson, 1847-11-20, Moder, änka

År 1936 flyttar familjen till villan Ekehöjd och troligen är det då som jordbruket läggs ned. Johan Alfred Wallin fick erbjudande av Öijared att köpa marken på Drängsered Södergården men tackar nej då han inte ville ha en skuld och ta lån.

Han var annars en mycket omtänksam människa som tänkte mer på de i sin omgivning än sig själv.

Anders Jakobsson och torpet Fiskars

På Södergården bor Anders Jakobsson och hans hustru Karolina Nilsdotter sedan 1860-talet som skrivits ovan. De brukar inte marken längre men de bor kvar på Drängsered Södergården. Karolina Nilsdotter dör 1903. Två år efter hustruns 1905 död flyttar Maria Kristina Löberg in och blir hushållerska. Detta är hon till Anders död 1933, då hon flyttar till Orrås ålderdomshem där hon dör 1937.

Janne som är Anders och Karolinas tredje barn gifte sig med Emma Kristina, född Petersson, och köper både tomt och hus år 1934 enligt ensittarlagen. De får två barn som döpts till Harry och Adele. De berättade att de fick ligga på yttervinden när föräldrarna hade gäster.

Janne och Emmas familj

• Janne Andersson, 1875-01-06
• Emma Kristina F. Petersson, 1865-06-30
• Harry Berndt. Valdemar Andersson, 1902-04-14
• Adele Karolina Hult, 1905-02-24
• Folke August Torvads Hult, 1902-06-02, Adeles man

Från början av 50-talet användes torpet endast som sommarstuga. Adele var den sista som ägde torpet i släkten. När det säljs 1975 så har släkten bott/ägt huset på Drängsered sedan 1730-talet, dvs i 250 år!

År 1975 köptes det av Anders Löfgren. Lerum. Från att ha varit mycket nergånget rustade han och hans far upp det bl.a. drogs in VA-anslutning och isolerade storstugan helt i väggar och golv även gjorde torpet beboligt till åretruntbostad. På grund av studier i annan ort såldes det till Ulla Dahlgren från Lerum som efter ytterligare upprustning sålde det den 8 nov. 1978 till Herdis och Bengt Eriksson från Göteborg.

Torpet Fiskars historia och är det Nol- eller Sörgården ?

Den enda byggnad som finns kvar idag (2024) av Drängsereds-gårdarna är torpet Fiskars, på nuvarande Johannebergsvägen 2.

Torpet Fiskars har en murstock med spis och bakugn och om man jämför med byggtekniker av detta så är huset troligen vara från mitten av 1700-talet. Med detta är det ett av de tre äldsta bevarade husen i Skallsjö socken!

Ovan under rubriken " Släkten Per Jönsson/Jonsson" beskrivs hur denna släkt bodde på Drängsered från runt 1730. Kanske var det Per Jönsson/Jonsson som byggde torpet ?

I domböcker, mantalslängder och husförhörslängder tom 1855-62 års husförhörslängd bor de på Nolgården (Floda). Men i nästa husförhörslängd från åren 1862-68 bor familjen helt plötsligt och utan förklaring på Sörgården (Öijared), och så gör de resterande år släkten bor där.

Så vad händer tro ? På en laga skifteskarta på utmarkerna från 1806 ligger Nolgården där nu Fiskars ligger, så även på en stor-skifteskarta från 1824. Så de verkar inte ha flyttat utan bott i samma hus. Men enligt ett gammalt, brandbevis från 1821 arrenderade familjen Nilsson torpet av Öijared säteri.

År 1817 och 1832 bor Anders Nilsson på Nolgården enligt domböcker. Specifikt vet vi vilka som bodde på gårdarna år 1817 då en överenskommelse mellan Drängsered Sörgården och Nolgården gjordes. "Överenskommelse undertecknades den 5 maj 1817 av Lars Ivarsson och Anders Andersson i Sörgården, Anders Nilsson och Anders Pettersson i Nolgården, jämte två vittnen".

År 1877 bevittnar Anders Jacobsson i Drängsered Sörgården ett testamente, så då bodde de på Sörgården.

Kanske flyttades gränsen för flera ändringar görs, så kallade rågångsåtgärder. Men detta syns inte i skrift vad vi kommit fram till. Men på något sätt verkar Floda och Öijared bytt mark med varandra. Mysteriet kvarstår.

Villorna och radhus tar över

Ända till på 1960-talet är inget byggt på "västra" eller Drängsered Nordgårdens marker. Men på slutet av 1960-talet (1968-69) och första halvan av 1970-talet byggs nästan alla radhus och kedjehus som finns idag.

Drängsered Södergården eller "östra" Drängsered börjar byggas tidigare men i en långsammare takt. Husen vid järnvägen (Borohus) för järnvägsarbetare byggs 1938. På 1950-talet byggs Solebo hyreshusen och många villor runt Lärkvägen och Trastvägen byggs åren 1958-59. År 1954 invigs den då nya ålderdomshemmet Sävegården på Södergårdens gamla mark. Sedan har utbyggnaden fortsatt. 

Men allt detta är en annan historia……

Drängsered och vad som finns kvar idag.

Det enda som nu (2024) finns kvar är det lilla huset som kallas Fiskars på början av Johannebergsvägen. Detta huset är det enda som är kvar av gårdarna på Drängsered. Nu för tiden (2024) bor Camilla & Joakim Unosson i huset.

Man kan även se den gamla vägen runt kullen som går mot Ärlevägen. Här finns stengrunder av en av Sörgårdarna.

Källor och efterforskning

Efterforskning: Mats Ericson

Källor: RAÄ, Kyrkböcker, mantalslängder, jordeböcker, Vättle härads domböcker, mm, Skallsjöboken (Evald Widéll), Öijareds säteri i Vättle härad och dess ägare i gångna tider av K-F Adelsköld, Ortnamnen i Älvsborgs län - Vätte härad, Mats Gustafson, Anders Löfgren, Eva Johansson , Camilla & Joakim Unosson, Lars-Erik Karlsson, Ingemar Rapp, Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 40 - Lerums kommun

Bilder: Anders Löfgren, Camilla & Joakim Unosson, Häradskartan ur Lantmäteriets historiska kartarkiv